Orden skriker i mitt huvud men allt är i oordning och ingenting låter logiskt längre. Allt är bara en stor sörja och allting smälts samman till en enda grötig massa. Jag vill få ut det jag känner, jag vill skrika ut det, i hopp om att Hon hör mig. Men nackdelen är att Hon har slutat lyssna för länge sen. De få ord som jag får ut ur min mun försvinner ut i tomma intet, för om Hon inte lyssnar, vem gör då det?
Den här tjejen tar andan ur mig, och hon får mig att le genom att bara finnas i mina tankar, där hon förövrigt är 99 % av tiden. Den här tjejen har sådan stark effekt på mig, att när jag hör hennes namn, ser henne, rör henne så börjar allting snurra och jag skriker inombords efter mer.
Tekniskt sett så är jag singel, men mitt hjärta tillhör någon som jag inte kan kalla för min.
   Jag saknar henne i mörkret och jag saknar henne i dagsljus. Varenda sekund bränner Hon sig fast under mina ögonlock. Mitt hjärta skriker efter henne och det finns så mycket jag vill säga. Men smsen blir aldrig skickade, för Hon vill nog inte höra om känslor, som en
flicka Hon valde bort har, när Hon sitter med med vinglaset i handen en torsdagskväll med solnedgången över himlavalvet.
När vi bröt förra året så kändes världen tre gånger tyngre än vad den brukar. Och nu krossas mina axlar, inte av världen, men av tystnaden, hålrummet som Hon lämnade efter sig när hon vände sig om och gick. Fast samtidigt ger hon mig känslan av ren eufori oavsett vad vi skriver eller vad våra konversationer handlar om. Etsad i bakhuvudet finns Hon varje levande sekund av varje dag och saknaden efter en människa jag aldrig kan få värker mer än jag trodde var möjligt. Det plågar mig fysiskt att se någon annan hålla Henne i handen. Att hon aldrig kommer att bli min. Känslan av att ha henne så nära men ändå så långt borta, demolerar mig totalt. Men lyckan över att hon finns i mitt liv överhuvudtaget ger en känsla av lycka som inte går att beskriva. I havet av människor som finns i världen är hon den minst trasiga. Den som skiner starkast och fördunklar alla andra. Mina ögon letar efter henne per automatik när det är stora folkmassor, för kanske, bara kanske får jag syn på henne och min värld kan återuppta alla färger som hon bringar.
Hon är så utomordentligt vacker, jag skulle kunna drunkna i hennes ögon. Jag har varit hög sen den första gång vi sågs och jag undrar om jag någonsin kommer att nyktra till. Allt jag gör nu för tiden sker på rutin, men jag lovar att jag ska göra något storslaget med mitt liv, bara för henne.

Du är mitt personliga heroin som jag aldrig får nog av, jag vill bara ha mer och mer.